Nu har lillasyster kommit!! Hon heter Tyra Matilda Lind. Måndagen den 28/5 klockan 23.15 föddes hon. Vägde 4750 g och var 54 cm lång.
 |
 |
| 11 timmar gammal | 5 dagar |
29/1 -08 Igår fyllde Tyra 8 månader. Hon kryper för fullt sedan en månad tillbaka. Står och går utmed möbler. Två små tänder tittade fram för ett par veckor sedan. Idag var på bvc och vägde, 9300 g stannade vågen på! Go och glad är hon vår lilla Tyra!
13/9 -07 Tyra växer så det knakar - väger numera strax under 7 kg. Hon har fått sin första vaccination nu och blev ganska påverkad av den med lite feber och orolig. Men nu mår hon bra igen och skrattar och tittar med stora ögon på allt som händer omkring henne. Hon har börjat greppa aktivt och lyfter upp saker, känner på dem och försöker smaka på dem. Hon har börjat vara i hoppgunga lite, vilket är jätteroligt! Hon går även lite i sin gåstol, även om hon egentligen kanske är på tok för liten för det... Men hon tycker det är roligt och står mycket hellre än ligger så då är den ett bra alternativ när det inte fungerar att bära. Det är häftigt vad mycket en sådan här liten bebis egentligen förstår och hänger med! Hon vet t.ex. mycket väl vad hon heter och tycker titt-ut är en rolig lek, hon dansar när vi lyssnar på musik och försöker hoppa när när brorsorna visar hur man gör, det spritter i hela henne när hon ser andra leka :) Att ligga i vagn är numera urtråkigt och hon skulle förmodligen mycket hellre sitta i vagn, men det är ju för tidigt ännu. Det känns som hon är en ganska stor liten bebis.
29/8 -07 Nu är Tyra 3 månader och en dag! Tiden går som vanligt rasande snabbt.. Tyra är nästan alltid glad och skrattar numera högt när man busar med henne :) Igår var vi på bvc och hon väger nu 6.6 kg.
20/6 -07 Tre veckor och två dagar sedan Tyra föddes! Tiden går så snabbt. Hon sover fortfarande mest hela tiden, men vakenstunderna börjar ändå bli lite längre nu. Jag har skrivit en förlossningsberättelse som finns att läsa om man klickar på länken.
16/6 -07 Tyra har börjat le! Idag har vi fått flera tydliga svarsleenden!!
14/6 -07 Nu är Tyra 17 dagar! Idag var det dags för bvcbesök igen och Tyra har nu gått förbi sin födelsevikt! 4830 gram väger lillskruttan nu! Känns jättebra att hon ökar som hon "ska". De senaste dagarna har vi varit inne mycket - värmen har varit lite jobbig för Tyra så det har känts enklast att hålla sig hemma och en del på uteplatsen på baksidan som oftast är skuggig. Dessutom ägnar vi den allra största delen av tiden åt att amma och då är det rätt bekvämt att vara hemma och ta dagen som den kommer. Idag har vi varit en sväng till huset och tittat och sedan åkte vi till bvc och när vi ändå var på sjukhuset gick vi in på mvc och visade Tyra för barnmorskan jag gick hos under graviditeten. På eftermiddagen har vi varit och lekt på en inomhuslekplats tillsammans med en granne och hennes barn. Jättekul tyckte storebrorsorna och Tyra sov och ammade hela tiden :) Vi försöker varva besök med lite korta utflykter och lugna dagar hemma. Än känner jag att vi behöver mycket lugn och ro och få ta dagen som den kommer.
8/6 -07 Tyra är 11 dagar idag! Idag var vi på SÖS och kollade att Tyra hör bra, vilket hon gör. Hon sov sig igenom undersökningen. Hon sover mest hela tiden fortfarande. Hon sover sig igenom utflykter, besök, brorsor som stojar, städning etc etc. Helt nytt för oss som haft spädbarn som sovit väldigt korta pass tidigare och vaknat väldigt lätt. Men Tyra mest sover och myser och ser ut att må väldigt bra. Hon är så söt och go! De stunder hon är vaken är hon väldigt intresserad av vad som försiggår omkring henne och tittar väldigt intresserat på storebrorsorna. Natanael är jättegullig med sin lillasyster - han kramar henne ofta och blir orolig bara hon gnyr till (tur hon inte skriker, för då skulle han nog bli väldigt orolig). När han ser att hon vill amma säger han "skynda dig mamma, bebisen är hungrig!!" och han hämtar ofta vatten till mig att dricka så att det "ska bli mycket mat till Tyra". Igår sa han "mamma jag älskar Tyra" :) Det är så roligt att se hur lycklig han är över lillasyster. Love vill också gärna krama och klappa på Tyra och blir lite orolig när han inte vet vart hon är. Han vill gärna visa henne saker och verkar på det stora hela tycka att det är helt ok med en bebis i familjen.
5/6 -07 Nu har Tyra hunnit bli 1 vecka och 1 dag!!! Tiden rusar på. Kommer snart en förlossningsberättelse här. Vi kom hem från bb den 30/5, blev tvungna att stanna ett dygn efter födseln eftersom Tyra bajsat i fostervattnet och man då måste kolla bebisen lite extra första dygnet. Nu har vi snart varit hemma i en vecka och hunnit med lite av varje. Idag var första besöket på BVC och Tyra vägde nu 4600 g och allt såg bara bra ut. Vi har haft några besök och varit ute på någon kortare utflykt - men mest är vi hemma och myser, ammar och gosar med vår lilla tjej. Båda storebrorsorna är stolta och glada över lillasyster. Natanael är jättestolt och vill gärna hjälpa till med påklädningar, blöjbyten och annat. Love tycker det är lite konstigt att det dök upp en bebis här...
Nedan följer anteckningar om vad som hände under graviditeten, senaste anteckningen överst
vecka 42 Åtta dagar över tiden. Var hos barnmorskan idag och alla prover såg bra ut. Magen mäter fortfarande 39 cm. Barnmorskan ringde SÖS och jag fick en tid i veckan för kontroll och eventuell induktion. Det kan bli så att man sätter igång förlossningen direkt eller så får jag vänta ytterligare någon dag. Jag vill egentligen inte bli igångsatt, men samtidigt vill jag förstås träffa bebisen, så jag känner just nu att det helt enkelt får bli som det blir. Självfallet tycker jag man ska sätta igång förlossningen om bebisen av någon anledning mår bättre av att komma ut. Barnen har blivit småkrassliga igen. I går kväll fick de feber och Love har en jobbig hosta. Jag har inte sovit mer än ett par timmar i natt. Som tur är så är de mycket piggare idag och har bara haft lite feber. Så jag är vid gott hopp om att de snart är friska. Imorgon levereras vårt hus! Fick ett telefonsamtal från min kompis i Falkenberg i förmiddags - hon var på förlossningen då och kanske är hennes bebis född nu! Så spännande! Jag hoppas snart höra från henne igen!
vecka 41 Tredje övertidsdagen idag. Jag hade iofs räknat lite med att gå över tiden, men trots det känns det jobbigt. Det är tungt nu, fogarna knakar och gör mycket ont, jag sover väldigt lite och orkar i stort sett ingenting. Men men bebis mår förmodligen bäst av att stanna tills h*n är redo att komma ut och så länge allt ändå är ok med mig och bebis mår bra så finns ingen anledning att stressa ut bebisen. Jag hoppas förlossningen startar av sig själv, men misströstar ändå en hel del... Och förbereder mig på att det kommer att bli en igångsättning. Idag var jag hos barnmorskan igen, bebis hjärtljud var bra, blodtrycket på mig bra och övriga prover får vänta tills nästa gång. På måndag ska jag till bm igen och då kommer hon ringa sös och se om de vill ha dit mig för koll. Magen hade inte ökat något mer, men det är ingen garanti för att bebisen inte blir större för var dag som går - den sjunker ner och magmåttet förblir det samma - alltså kan mycket väl bebis ha växt på sig mer. På tisdag kommer vårt hus och risken är nu rätt stor att det kommer krocka med bebisankomsten. Men än finns ju några dagar att hoppas på. Nej nu tycker jag det räcker - kom ut nu bebis!!! Jag är säker på att det är mycket roligare här på utsidan :)
vecka 40 Idag är det två dagar kvar till beräknat ankomstdatum. Jag tror nog den här bebisen kommer stanna flera dagar till. Jag är helt inställd på att gå över tiden den här gången också. Var hos barnmorskan igår och magen har nu inte ökat sedan sist. Känns ju bra det iaf, men måttet är 39 cm och det är stort! Bebisen är fixerad som h*n varit i några veckor nu. Bebisens hjärtljud och mitt blodtryck var bra. Inga andra prover togs, men jag ska väl förmodligen dit igen på onsdag så... Nu har jag sedan någon vecka tillbaka börjat med mjölkfri kost. Både Love och Natanael har varit, och är till viss del fortfarande, känsliga för mjölk och därför är ju risken stor att även den här lilla är känslig. Så vi hoppas att bebisen ska slippa få det så jobbigt med magen i början om h*n slipper utsättas för komjölk.
vecka 39 Nu har Peter varit hemma i snart en vecka och allt är betydligt enklare. Nog är jag trött som bara den och har ont i fogar och en hel drös andra graviditetsbesvär, men ändå är det så mycket enklare nu när jag kan vila en stund när det är tungt, slipper massor av lyft, påklädningar och annat som varit slitigt ganska länge. Jag försöker vila mycket nu, men samtidigt har vi mycket att fixa med och så vill vi så gärna "passa på" att göra en del utflykter etc nu. Sedan när bebisen kommer vill man ju gärna "cocoona" en hel del och vara mycket hemma i lugn och ro och lära känna bebisen, få igång amningen osv. Idag har markarbetet på tomten påbörjats och vi har varit ytterligare en sväng till Ikea och ett byggvaruhus för att få tag på det sista vi behövde till badrummen i huset. Det blir lätt ganska mycket sådant som kanske är lite för mycket för mina fogar och så egentligen - men samtidigt vill vi ju bli klara med så mycket som möjligt. Idag var det dags för besök hos barnmorskan igen. Bebisen verkar må bra och mina värden är bra, förutom järnet. Men det har iaf stigit lite sedan sist. Magmåttet är nu rejält högt och jag ligger över det översta strecket i kurvan. Har aldrig haft ett så högt sfmått tidigare så jag tror nog det blir en stor bebis det här. Det känns oroligt. Barnmorskan tror att jag snart föder barn så hon verkar inte tycka det finns anledning att boka in mig på något tillväxtultraljud. Hon tror inte ens att jag ska gå tiden ut, men det kan man ju aldrig veta. Bebisen är fixerad och ligger startklar iaf :) Hon menar att det blir tillväxtul om jag skulle passera 40 fulla veckor. Jag skulle då helst vilja göra ett ultraljud, men vi får väl se hur det ser ut nästa vecka.
vecka 38 Idag var det dags för besök hos barnmorskan igen. Det togs inte så mycket prover eftersom jag var där så nyss. Jag pratade om senaste dagarnas läskiga svimningskänslor jag haft. Blir matt, yr och genomsvettig och känns som jag är på väg att svimma vid minsta lilla ansträngning. Mycket otäckt. Särskilt som jag är ensam hemma med barnen. Barnmorskan trodde att det beror på en kombination av lågt hb, tröttet och "vena cavasyndrom" (ett ökat tryck på stora pulsådern som tydligen kan inträffa även när man inte ligger på rygg). Idag hade jag hela familjen med hos barnmorskan! Det var roligt att alla fick lyssna på bebisens hjärta och att barnmorskan fick träffa barnen :) Natanael tyckte det var spännande med bebisens hjärtslag och hävdar bestämt att han hörde bebisen plaska. Love brydde sig mest om en stor bil som han lekte med. Och så hittade han en röd knapp att trycka på... Plötsligt knackade det på dörren och där stod alla mvc:s barnmorskor och frågade om det var en förlossning igång... Love hade tryckt på larmet och då släpper alla barnmorskor det de har för händer och skyndar för att hjälpa till. Så vi bjöd på lite action på mvc idag ;) Magen mätte 38 cm nu och bebisen är fixerad! Något jag inte trodde skulle hända alls den här gången. Love fixerade sig aldrig och ju fler graviditeter desto mer sällan fixerar sig bebisen. Men jag har ändå anat att detta har skett då bebisen numer ligger långt ner och det märks, inte minst när man går... Nu kan den här lill* gärna komma snart. Peter jobbar bara den här veckan ut och sedan skulle det vara bra med några dagar att hinna städa, rensa lite, göra några inköp och även vila - men sen är det bara att komma ut!
vecka 37 Var hos barnmorskan idag igen. Magen mätte 36, 37 cm och jag ligger lika högt på kurvan som jag gjort ett tag nu. Men vi avvaktar ändå med ultraljud. Man sätter ändå inte igång förlossningen i förtid även om bebisen är stor, men om jag börjar gå på övertid kan ju mycket väl en igångsättning bli aktuell. Jag hoppas ju på att förlossningen startar helt av sig själv när bebisen är klar och att det sker utan att jag behöver gå på övertid. Mitt järnvärde är sämre än tidigare och det börjar kännas lite oroligt. Jag är nere på 102 nu och det är en ganska lång bit under godkänt. Jag brukar ha ett högt värde så det känns ju inte så bra. Kan bli svårt att hinna vända detta, men förhoppningsvis hinner jag få upp det en bit innan förlossningen. Vatten fortsätter jag samla på mig och det är obekvämt. Bebisens hjärtslag varierade precis som det ska och det var fart i magen som det brukar när bm lyssnar på liten. Trots ont av fogar, lågt hb och alla kilon jag släpar på så känner jag mig ändå vårpigg och allt är så mycket lättare nu! Det är varmt och soligt ute och vi är utomhus och leker så mycket vi hinner. Att jag inte kan åka ut med barnen på en massa utflykter etc spelar ju ingen roll när vi så enkelt bara kan gå ut och leka och ha roligt ute på gården. Peter slutar snart jobba och det är ju faktiskt inte alls länge kvar tills bebisen kommer!
vecka 35 Idag har jag varit hos barnmorskan igen. Bebisen sprallade som vanligt när vi lyssnade på hjärtat. Symfys-fundus ligger nu på 35 cm och jag ligger fortfarande högt på kurvan. Bokade inte in något ultraljud ännu, det kan vänta några veckor till. Järnvärdet har stigit till 109 och är fortfarande ganska lågt, men går ju iaf åt rätt håll. Blodtrycket var högre och bättre än sist då det var lite lågt. Jag samlar på mig massor av vatten nu, vilket är rejält obekvämt. Just nu vill jag bara att de sista veckorna ska gå snabbt! Nu är det påsk och Peter är hemma hela 6 dagar! Han har bara 13 arbetsdagar kvar sedan och det känns som ljuset i tunneln!
vecka 34 Nu är det tungt! Jag är inne på tredje sjukveckan och fogarna ondare än någonsin. Mitt järnvärde ligger inte bra till vilket förstås gör mig ännu tröttare. Hela familjen har varit sjuk och vi löser mest av varandra med nya sjukor hela tiden. Nu verkar det iaf som det vänt för de andra och bara jag är sjuk nu. Vilket förstås är en lättnad men ändå inte enkelt att få tillvaron att fungera. Peter behövs verkligen på sitt jobb just nu och han behövs hemma. Jag äter penicillin nu och hoppas att det snart ska vända så jag kommer upp över ytan igen. Bebisen verkar må bra och magen växer och börjar nu ligga högt på kurvan. Förmodligen blir det ett tillväxtultraljud snart nu för att se om bebisen verkar bli stor. Både jag och barnmorskan är överens om att det verkar dumt att gå mycket över tiden om det verkar vara ett stort barn i magen. Risken finns ju då att bebisen blir ännu större vilket inte är så bra för bebisen. Att gå mycket över tiden känns oroligt i vilket fall tycker jag eftersom även det omvända kan inträffa - att moderkakan slutar fungera bra och bebisen då inte får vad h*n behöver. Så jag hoppas få ett igångsättningsdatum mycket snart efter beräknat födelsedatum. Men det är inte lätt att få det beviljat. Än är det ju några veckor kvar iaf. Mycket ska hinnas ordnas innan liten kommer ut till oss. Nu ligger vi mycket efter i tidsplaneringen när vi är sjuka hela tiden. Igår fick vi veta att det är möjligt att vi får flytta in i huset redan i mitten av juli!!! Vore underbart! Men det är inte säkert att det kan bli så, hänger på om det finns hantverkare som vill göra klart huset innan sin semester.
vecka 32 I fredags var det besök hos barnmorskan igen. Magen mätte 30 cm och bebisen verkade må bra, växer och sprallar. Jag har nu tagit fram alla bebiskläder, tvättat dem och påbörjat strykningen av dem. Det känns bra att ha påbörjat förberedelserna lite. "Boandeprocessen" har börjat nu! Jag har en lång lista med allt som jag vill hinna innan bebisen kommer. Nu har våren äntligen kommit och det är så skönt att snart slippa klä på barnen så mycket när vi ska gå ut och slippa kylan och halkan och faktiskt pulkabackarna osv också som jag hade svårt att klara av. Livet blir mycket enklare när det är varmare och soligt :) Nu har vi varit sjuka en gång till här och det verkar som vanligt som varenda liten bacill ger sig på mig under graviditet. Så fort någon av barnen är minsta snuvig så åker jag på det. 59 dagar kvar tills det beräknade ankomstdatumet! Oj oj vad tiden går! Känns nästan lite stressigt att hinna med allt jag tänkt göra på de dagarna.. :)
vecka 29 Idag var det dags för besök hos barnmorskan igen. Allt såg bra ut, hb lite högre än sist, magen mätte 28 cm och bebisen låg med huvudet neråt och hjärtat slog snabbt och fint. Vi pratade om min hemska foglossning och jag fick med en TENS hem.
vecka 27 Idag är det 97 dagar kvar tills det beräknade ankomstdatumet! Inte för att det säger så mycket, men det känns ändå inte som det är så väldigt länge kvar tills bebisen tittar ut. Vi känner oss fortfarande nästan som den dagen då vi såg det där svaga strecket på en teststicka.. Det går så snabbt den här gången att det är svårt att hänga med. Magen är stor och bebisen sparkar och rör sig väldigt ofta så det blir nog en till liten sprallig en det här :)
vecka 25 Igår var det dags för besök på MVC. Jag fick lyssna på bebisens hjärta och magen mättes till 23 cm. Allt verkade bra förutom hb som var nere på gränsen nu. Så nu blir det järntillskott från och med nu. Vågen visade en hemsk ökning, men min underbara barnmorska tyckte inte att jag skulle oroa mig över den saken. Det verkar vara så det blir för mig och som tur är går det ju att gå ner alla de där kilona efteråt. Men inte är det roligt att gå upp mycket i vikt. Men man får försöka att inte haka upp sig alltför mycket på det. Nästa besök hos barnmorskan är om en månad. Känns ganska otroligt att jag redan befinner mig i 25:e veckan! Det går riktigt snabbt den här gången! Fast jag har de där långsamma veckorna i början i färskt minne, då tiden stod stilla. Nu rusar det på! Vi handlar bebiskläder för fullt :) Så svårt att låta bli när man ser små fina kläder. Och så tycker vi att det behövs lite nytt. Natanael har plockat fram lite leksaker som han tycker bebisen ska ha och lagt dem i "bebislådan". Han ser fram emot ett litet syskon och pratar mycket om hur det kommer att bli. Vi funderar på namn för fullt och har i nuläget en ganska kort lista! Så kanske kan vi bestämma oss redan innan ankomsten den här gången! Det här stället kanske man skulle besöka... Tittutultraljud
vecka 24 Redan 24:e veckan och inne i 6:e månaden! Otroligt vad tiden går.. Magen växer, bebisen sparkar och hur jag mår och hur ont det gör i fogar och rygg går ganska mycket upp och ner. Energin är inte vad den varit och det är svårt att acceptera att det nog kommer att förbli så ett tag framöver. Jag jobbar på att försöka släppa lite dåliga samveten och istället vara glad för det jag orkar och som fungerar. Barnen kommer få skrota hemma en hel del framöver. Fick erbjudanden om nya dagbarn, men då de var yngre än Love tackade jag nej. Det kändes inget vidare att ta emot fler småsmåbarn och då få så lite tid över för Natanael. Dagbarn innebär en massa roligt men har man dagbarn på heltid får man nog räkna med att arbetsdagen varar bra mycket längre än heltid då det ska städas, förberedas mat osv efter att dagbarn gått hem. Nej, jag drar igång igen när bebisen blivit något år eller så. Det var inget lätt beslut att fatta då vi behövt alla slantar vi kan få in, men nu känner jag ändå att beslutet var rätt. På måndag är det dags för nästa besök hos barnmorskan.
vecka 22 Så var jul och nyår över. Vi har haft det bra och tagit det lugnt. Julen firade vi hos mormor, nyår var vi hemma. Skönt att få tid tillsammans! Bebisen sparkar och rör sig för fullt. Magen växer och är rätt stor nu tycker jag. Fogarna känns av ganska mycket nu. Lyft och trappor och annat är rätt jobbigt. Försöker vara försiktig och tänka mig för, men det är inte alltid lätt när jag är van att bära och lyfta ganska mycket. Tråkigt nog ska vårt dagbarn sluta hos oss nu i januari. Och det blev inget av med att hans lillebror skulle börja här heller. Tråkigt. Och ganska tungt ekonomiskt förstås. Jag hoppas få in nya dagbarn snart. Men det är väl inte så troligt nu när jag bara kommer kunna jobba tills april/maj.
vecka 19 Igår var det dags för det "stora" ultraljudet! Allt såg bra ut! Bebisen var jättesprallig och slog kullerbytta, sparkade, gnuggade sig i ögonen och drack vatten. Hur otroligt häftigt som helst. Vår lilla bebis!! Vi blev flyttade från bf 9/5 till 13/5 så jag stannar i vecka 19 ett tag till. Två fina bilder på världens sötaste minibebis fick vi med oss hem. Sparkarna är nu sedan några dagar tillbaka väldigt tydliga och känns t.om. med handen utanpå magen. Tyvärr har inte Peter haft turen att få känna någon spark än. Idag var jag hos min barnmorska. Det är som en vitamininjektion att gå dit! Vi pratar en hel massa och särskilt om att jag är hemma med barnen som hon tycker är så bra. Mitt hb är 134 nu och barnmorskan blev glatt förvånad av att det gått UPP sedan sist, utan järntillskott i tablettform (och blodmat äter vi inte, trots vegmat går det alltså att ha ett bra järnvärde även under graviditet) För första gången fick jag lyssna på bebisens hjärta! Underbart att få lyssna på lilla hjärtat.
vecka 17 Nu är vi hemma efter semestern på Malta. Vi hade en jättebra vecka i värmen. Tyvärr lite väl kallt i havet och i utomhuspoolerna för bad, men hotellet hade en inomhuspool så barnen fick bada ordentligt ändå. Det var sol och mellan 20 och 25 grader varmt hela veckan. Bara lite regn en dag. Bebisrörelserna är inte det minsta mer tydliga än. Men så klart kan det variera från gång till gång hur tidigt man känner. 14 dagar kvar till "stora" ultraljudet nu.
vecka 16 Längtar så tills sparkarna blir tydliga och bortom allt tvivel! Den 11/12 är det dags för ultraljudet. Imorgon åker vi till Malta! Ska bli jätteskönt att komma iväg till sol och värme en vecka!
vecka 14 Känner något som kanske kanske kan vara bebisen som rör sig. Började i fredags, men jag är inte alls säker. Magen är stor! Men det är ju mest att den är uppsvälld. Är ganska nojig nu, inne i den perioden när man överdriver grejer massor, drömmer mardrömmar och är allmänt svajig. Men det går ju säkert över snart. Längtar till semestern! Ska bli så kul att komma iväg en vecka till värmen! Det behövs verkligen nu. Tror att barnen också kommer att uppskatta det mycket. Härligt att vara på en strand igen, bada och bara vara i värme.
Vecka 14! Tiden går inte så sakta längre. Har varit en del orolig på sistone, tycker inte magen växer och är nästan helt säker på att magen varit mycket tydligare i den här veckan de andra graviditeterna. Men det kan ju förstås vara helt normalt, kanske växer livmodern bakåt? Illamåendet är mycket bättre! Jag behöver inte ens använda seaband längre! Ingen åksjukemedicin och måste heller inte småäta. En otrolig befrielse att inte må illa hela tiden längre! Nu kommer det mest illamående på kvällen en stund och när jag borstar tänderna och lite då och då.. Om två veckor åker vi till Malta! Jätteskönt ska det bli! Kläder börjar bli ett problem och jag tror inte jag går i några sommarkläder alls. Men det löser sig väl. Huvudsaken vi kommer iväg på semester! Nu hoppas jag kallelsen till stora ultraljudet kommer snart. Och allra mest av allt längtar jag efter att känna bebisen röra sig.
vecka 12 Tiden går lite snabbare nu! Är i vecka 12! Låter ju faktiskt som vi kommit en bit på väg! Vi har berättat för ganska många nu, men har några kvar. Illamåendet kommer och går, det är lättare nu, men kommer i attacker då jag inte klarar att svälja ner viss mat eller bara blir äcklad och superillamående helt plötsligt. Det sitter i ett tag och försvinner sedan och kommer plötsligt tillbaka. Jag tar mina postafen och försöker hålla mig någorlunda igång, men känner mig mest håglös och grinig. Hoppas så att det vänder. Vill ut och röra på mig, gå promenader, få motion och måbrahormoner! Men jag hinner aldrig, hinner ingenting känns det som. Peter är hemma nu för tredje dagen, jag är sjuk och vill ta hand om mig. Hoppas krafterna snart är tillbaka.
vecka 11 Idag har vi tittat på bebisen!!!! Vi hade tid hos doktorn för samtal om NUPP idag på morgonen och doktorn tyckte vi skulle börja med att titta om det finns någon i magen... Det hade vi inte räknat med! Han gjorde ett vanligt ul utanpå magen och direkt när han satte ulapparaten mot magen syntes bebisen på skärmen! Vi såg armar, ben, tickande hjärta, ögonen (som mörkare skuggor)!! 3 cm lång är bebisen nu. Det var full fart på bebisen! Så häftigt! NUPPdiskussionen klarade vi sedan av ganska snabbt - doktorn tyckte det var så väldigt väldigt liten risk när man är under 35 och därför onödigt för oss att göra NUPP. Kändes faktiskt lika bra det.
vecka 10 Igår var jag på inskrivning på mödravården. Fick en jättetrevlig bm! Känns så bra att ha det gjort nu! Fick en läkartid till fredag för en diskussion om NUPP. Men hjälp! Jag vet inte om jag vill egentligen. Vi måste snabbt bestämma oss för vad vi vill nu! Illamåendet har varit lite lättare några dagar nu och jag hoppas så att det är på väg att gå över!
vecka 8 Igår fick vi se vårt lill* gryn!!! 9 mm lång och med ett tickande hjärta! Helt underbart! Illamåendet hade varit nästan borta ett par dagar och jag var så nervös att allt gått åt skogen. Men det hade det alltså inte!! Och nu är illamåendet och jättetröttheten här igen. Två bilder fick vi med oss hem på liten! Oj oj oj vad häftigt det här är! Nu känns det lite mer verkligt det hela - det finns faktiskt en liten i min mage!
Imorgon är det dags. Då får vi veta hur det står till! Hjälp vad det är nervöst. Ena dagen är jag säker på att det inte kommer att bli något positivt besked och nästa är jag lugnare. Men det känns fortfarande mycket overkligt det hela. Trots att jag mår som jag gör. Men greppa att det kanske kommer en bebis till oss i vår?! Nej det har jag inte förstått. Men som sagt, imorgon får vi veta om det verkligen verkar bli så eller inte. Något kan ju mycket väl vara fel, det har ju hänt oss förr. Jag bävar för ett sådant besked.
Oj oj oj vad jag har mått illa på sista tiden. Hela helgen var jag klubbad, kom inte upp mer än ett par timmar sammanlagt. Hemskt. Måndagen var ungefär lika hemsk. Stackars Natanael och Love som fick dras med en irriterad och illamående och totalt orkeslös mamma hela dagen. I tisdags lättade det! Tur för jag hade dagbarnet här också. Nu mår jag lite småilla mest hela tiden, men det är under kontroll och det går att vara i upprätt position. Jag äter massor, trots illamåendet. Och sväller för var dag som går. Har ingen botten känns det som. Ska verkligen skärpa till mig strax.
vecka 7 Tiden går, fast väldigt sakta. Jag har iaf fyllt år nu det blev en bra dag! Paket och blommor och middag på Hermans på kvällen. Oron går upp och ner. Idag är jag inte särskilt orolig - jag mår mest bara mycket illa. Igår mådde jag bra hela dagen och illamåendet kom inte förrän på kvällen så då hann jag förstås oroa mig en del. Nu är det mindre än en vecka kvar till ultraljudet!!
vecka 6 Tiden sniglar sig fram. Ultraljudet är iaf flyttat till fredagen den 22/9 så imorgon är det "bara" två veckor kvar. Vi försöker komma fram till något vettigt angående våra planer på att flytta till hus.. Det går så segt och är så dyrt!! Nu känner vi att vi har mer bråttom än någonsin om vi ska hinna fixa hus innan vi blir en till. Vi hoppas på att hitta en hyfsat "billig" tomt och bygga ett nytt hus på den.
Känns lite bättre idag. Peter är ute och leker med barnen och jag har en stund för mig själv, det behövs! Idag ska vi på dop. Ska bli kul att träffa släkten en stund. Men jag längtar ändå redan till ikväll då barnen sover och jag kan slå mig ner i soffan och titta på en film och äta popcorn :) Fast samtidigt vet jag ju att när väl den där myskvällen är här kommer jag slockna direkt. Igår sov jag vid 21. Men ändå, tanken på myskväll låter iaf bra ;)
Mitt humör är fruktansvärt. Jag är en hemsk mamma. Jag bråkar med Natanael massor. Nu är det två veckor kvar till ul:et. Jag känner mig ganska låg, håglös och irriterad. Försöker hålla igång och göra roliga grejer med barnen, men det fungerar inget vidare när allt vi gör bara är fel och tråkigt enligt världens bråkigaste 3-åring :( Tänk om jag bara kunde flytta fram tiden till den 22:a och då få ett bra besked på ul:et och sedan gå vidare med livet och ha det bra igen. Bli en glad, peppad mamma igen!
vecka 5 Det går upp och ner, men jag är lugnare nu - spelar ju ingen roll hur mycket jag oroar mig, det går som det går ändå. Jag försöker slappna av och glädja mig istället. Längtar till ultraljudet som vi har bokat den 26/9. Länge tills dess. Hoppas dagarna slutar masa sig fram i snigelfart! Känner mig rätt sjuk och så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Men det är nog mest för att jag sovit väldigt dåligt på nätterna nu när Love varit sjuk. Längtar så till att få se den här lill* på ultraljudet! Bara hjärtat slår, bara h*n är så stor som h*n ska...
Idag är det en vecka sedan vi först fick veta att det flyttat in någon liten liten i min mage! Tiden har gått ganska sakta... Idag berättade jag för mamma ändå att hon ska bli mormor igen! Hon blev jätteglad! Jag längtar till ultraljudet. Längtan blandad med en del skräck. Var är snabbspolningsknappen nu när jag faktiskt vill ha den. Bara spola fram tills den 26/9, sedan skulle jag gärna vilja trycka på långsamläget, som jag annars alltid saknar. Tänk om det faktiskt blir en liten vårbebis ändå. En hel del pekar ju ändå på det ;)
Sakta sakta går dagarna. Tycker jag hinner en hel massa nu.. I dag var det ingen match att hinna fixa iordning oss, åka och handla, vara hemma till 10 då vårt dagbarn kom, gå ut till skogen och lekplatsen innan lunch. Vara inne i en halv evighet på eftermiddagen och plocka undan, leka med love, duscha love efter lunchen, tvätta, dessutom göra ingenting ett tag och sedan ut och ha picnic i skogen och nu är klockan bara 15. Antagligen är jag mer rastlös och därför hinner mer. En dag känns som tre. 22 dagar kvar till ultraljud. Inga mer symtom har kommit. Jag mår illa då och då och är trött, mycket molvärk och humöret är väl inte det bästa. Min mei tai kom äntligen idag! Den är jättefin och verkar väldigt enkel att knyta. Jag har testat den med Natanael, men han var lite stor för den. När Love vaknar ska han få sitta mei tai :) Blir perfekt bärhjälp till både Love och kommande lilla syskon.
vecka 4 Testar igen, på morgonen den här gången och strecket dyker upp som det ska :) Lika svagt som igår, men det säger ju inget mer. Klart det måste vara ett svagt streck när det är så tidigt. Jag, Natanael och Love åker med en kompis till en parklek i Aspudden och försöker hålla tankarna på annat än den lilla som flyttat in. Men inte är det lätt och oron är nu här med full styrka. Tänk om det är utomkveds, tänk om det blir missfall, om något är fel osv osv. Jag försöker upprepa mantrat: "Jag väntar barn inte missfall". Men inte är det lätt att vara positiv just nu. Vi som haft så lång och trasslig väg till graviditet och så blir det en bebis helt utan inblandning av sjukvård och krångel. Svårt att tro att det kan gå vägen. Tänk att VI kanske får en liten överraskningsbebis! Oändligt välkommen är h*n vår lilla majblomma!
Testar positivt 27/8 Fick ett infall på kvällen, efter att jag mått illa stor del av dagen, och gjorde ett graviditetstest - positivt! Utan tvekan syns där ett svagt, men tydligt streck! Tror knappt mina ögon. Visar Peter och han blir lika chockad han! Vaddå?! En bebis?! I maj? Räknar ut att bf borde bli kring den 9/5. Om nu allt går som det ska.